Jag slog ännu ett slag mot boxningsäcken. Och ännu ett.
- AAAAAAAAAAHHHHH! skrek jag för full hals och slog till den med all min kraft. Jag hade slagit till den så hårt att den ramlat ner.
- Fuck this shit. muttrade jag och satte mig på äsngen med ansiktet i händerna. Jag drog dom genom håret några gånger.
Med en suck fylld av smärta tog jag bort det smutsiga, oh lite torkat blodiga, bandaget från mina händer. jag använde alltid samma bandage när jag boxades, eller fick stry.
När dom var av syndes mina blålila hönder. Jag sträckte ut fingrarna och jämmrade mig av smärta. Jag upprepade samma sak några gånger innan det ankades på dörren.
Frustrerat gick jag upp och fram till dörren. Mitt rum var inte så stort : en stor och tjock metall dörr, en säng, byrå, handfat, brevid stod en toalett, kylskåp och en lampa som dött för länge sen. Det ända ljuset kom från ett litetfönster. Det var också det dammigaste rummet någonsin.

jag öppnade dörren och fann 2 killar stå utanför. Harry och Liam. Bakom stog Louis och Zayn. Jag suckade tyst och skulle just stänga dörren när Liam tog sin hand på den och öppnade. Dom kom in utan att jag ens frågat dom.
- jaha. sa jag och stängde dörren efter mig. Jag kollapsade på sängen och såg på mina forna vänner som såg sig omkring i rummet.
- Så det är här du varit de senaste åren. Sa Liam efter många minuters tystnad. han öppnade munnen men jag avbröt honom.
- Ni kan likagärna gå. jag kommer inte komma tillbaka. Det har gått två år, men jag kommer inte tillbaka, det finns inget för mig att häma. Sa jag och ja armarna över huvet.

Efter många försök att övertala mig att komma tillbaka suckade dom uppgivet och gick mot dörren. Dom kollade ledset på mig med jag kollade bara bort.
- Finns det inge.. började harry fråga när de andra gått ut och han stog i dörröppningen.
- Nej, inget finns, inget kan få mig att komma tillbaka. Sa jag avfärdande.
- inte ens Linn? Hon är tillbaka Niall, hon saknar dig. Tänk på henne, du är det närmsta att kalla förälder för henne. Sa han dömande och gick ut. han smällde igen dörren och jag kunde höra hans fotsteg avta. Inte ens Linn? Tillbaka? Varför var hon tillbaka? Linn, 7 år. varför var hon tillbaka? Och med vem?


Det värkte i bröstet, Linn. jag hade inte ens givit henne en tanke sedan .. olyckan. Hur har jag kunnat vara så självisk?
Min mage kurrade men jag slog till den.
- Inte nu din jävle. morrade jag tyst. med ännu en suck ställde jag mig upp och slank ner på knä . Jag drog ut en låda från under sängen. Jag satte mig på sängen och tog en ficklampa- Jag la den ner på sängen och började kolla på foton med Isa.



Jag torkade bort en tår. Det var dags nu - att vara en man. Linn behöve mig.
Jag la ner alla kort i skolådan igen och gick ut. Jag gick fram till en container och vände på skolådan. Bild efter bild ramplade ut.
- Förväl isa, jag kommer alltid att älska dig , oavsett vad. Viskade jag och slänge lådan. Nu kommer jag Linn.

---

Kommer Niall någonsin gå vidare? Vad tror ni kommer hända? kommentera så kanske det faktiskt händer! :O