Handling

För 7 månader sedan splittrades pojkbandet One Direction. Jag var medlem där, men 4 av mina dåvarande bästavänner.
Efter splitten flyttade jag till Sverige, för jag hade alltid älskat det landet. I sverige träffade jag Isabelle. Hon hade en dotter - Linn, som var 4 år. Jag var då 18 och Isabelle var 19. Hon hade fått Linn när hon var 15. Vi började dejta och vips så var vi ihop. Efter ett tag flyttade vi ihop och levde lyckliga, jag hon och Linn, som jag efter senare tid bestämde mig för att adoptera. Så blev vi till en familj. Isa ( som jag kallar henne ) var från Syrien och lagade därför ofta arabisk mat - som ris och ärtor, kåldolmar, fast istället för kålblad använde hon vindruvsblad , vilket var jätte gott.
Ja tillbaka till mig. Eftersom jag bara var Niall just nu, och inte Niall Horan från One Direction, så var jag helt fri från alla papparazzies. Visst saknar jag att vara Niall horan, sjunga på scenen för miljontals skrikande fans och allt, men mitt liv med Isa och Linn var fantastiskt. Det blev ännu bättre när vi fick nyheten att Isa var gravid. Mitt liv var helt fullbordat, med min lilla familj. Ett jobb behövde jag inte eftersom pengarna från min tid som bandmedlem inte verkade ta slut. Även om det var väldigt mycket levde vi ett vanligt liv, Isa studerade ekonomi och vård, och Linn gick på dagis, vi levde i en vanlig trea vid utkanten av stan, med normala vanor.

Allt detta ändrades när jag fick ett brev från mitt gamla skivbolag att jag hade lite saker att ta itu med därborta. Så jag flög dit - och det visade sig att alla killarna också fått samma brev. Gud vad jag hade saknat mina grabbar. Dom hade alla förändrats, blivit längre, lite muskulösare, äldre. Jag hade också förändrats. Mitt blonda hår var en aning mörkare, jag hade gått på gymmet rätt ofta och spelat mycket basket med mina vänner i Sverige så jag hade blivit rätt lång.

Vi fick alla sätta oss i Simon Cowells kontor och prata om en återförening. Jag som hade det bra i Sverige, ville inte i början. Jag försvarade mig med att mitt liv var perfekt. Dom andra killarna, var inte svåra att övertala för Simon, och efter ett tag var jag också med på det. Vi fick skriva på ännu ett kontrakt och åka hem för att packa. Eftersom de andra grabbarna fortfarande levde i England var jag den ända att flyga.

När jag kommit till Sverige och berättat nyheten för Isa, hade hon överlyckligt hoppat på mig och sagt '' Vad var det jag sa?''. Hon hade sagt att hon vetat att detta skulle komma så vi hade faktiskt en takvåning i London redan. jag hade skrattat innan vi packat sakerna och åkte med första bästa flyg. Vi flyttade in och vände oss snabbt vid att prata engelska. Linn var hyfsat bra på engelska trotts allt, eftersom jag bara kunde engelska när jag träffat Isa.

Men nu är jag 19 år, har en flickvän som är gravid i 3 månaden, en styvdotter som känns som min egen, en rejält stor fanbase ( tillsammans med resten av killarna ). Efter att skivbolaget gått ut med att vi skulle återförenas blev det kaos, på ett bra sätt. Än en gång var vi världens mest kända pojkband, eller ja.

Och , juste, eftersom ingen av killarna frågat mig har jag ju inte varit tvungen att säga det - men dom vet tydligen inte om Isa och Linn, vilket Isa tycker är komiskt.

Stick around for more!



Känns det som något man kan fortsätta på?

Kommentarer
Postat av: Anonym

ja, absolut. Jag tror det skulle kunna bli bra :)


2012-02-01 @ 21:16:29



Postat av: Nuha

Jag tror också det kommer bli bra, förtsätt bara så!! :)


2012-02-02 @ 21:28:41




Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Ska jag komma ihåg dig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv:

Trackback