Efter många timmar i studion skjutsade Louis hem mig. I bilen tillbaka bestämde vi för att jag skulle övertala Isa att sjunga för Simon imorgon. jagvar fortfarande lite osäker på om jag ville att hon skulle sjunga, för hon kanske inte ville bli sångerska? Hon vill säkert bli läkare! Ja, det ska hon säkert bli!

Jag förbannade mig för att jag var så jävlas självisk hela tiden! Om Isa ville sjunga, skulle hon få det. Ville hon inte, då behövde hon inte! Jag var nöjd med mig själv. Isa skulle aldrig villja sjunga för Simon, hon har aldrig ens sjungit för mig, hennes älskade pojkvän, så varför skulle hon sjunga för Simon? En helt främmande männsika?
Jag fnös tyst för mig själv och steg ut ur bilen.
- Ses senare grabbar! sa jag och vinkade när dom åkte iväg. Glatt gick jag upp till min våning och gled in genom dörren. Linn kom direkt rusande emot mig och hoppade som vanligt upp i min famn.
. Hej, prinsessan! Vart har du mamma då? frågade jag efter att , som vanligt, ha kastat upp henne i luften och fångat henne.
- I erat rum. Mamma mår inte bra, hon gråter. sa Linn ledset. Jag spärrade upp ögonen och sprang förbi Linn och in i mitt och Isas sovrum. Precis som Linn sagt , låg isa i sängen och grät. Jag gick försiktigt fram till henne och satte mig på huk och smekte bort lite hår från hennes ansikte. Även med kinder blöta av tårar och ruffsit hår var hon den vackraste människan i världen.
- vad har hänt , älskling? frågade jag mjukt . Hon vred sig och flyttade in till mitten av sängen, och klappade på platsen hon nyss legat på. jag la mig brevid henne och smekte henne på kinden.
- Vill du berätta? frågade jag försiktigt. Hon nickade och satte sig upp. Hon drog upp knäna till bröstkorgen och la armarna runt hennes ben.
- Barnet.. det... jag.. hon brast i gråt och gömde ansikted . Jag förstog direkt vad som hänt. Missfall. Hur kan det vara möjligt? Mina ögon vattnades och tårarna rann som bara den. Mitt barn, dött.  Jag satte mig brevid henne och slog armarna runt henne. Hon la sig ner i min famn och grät ut. Nu satt vi båda i sängen och grät. Linn kom försiktigt in i rummet och hoppade upp i sängen.
- Mamma, Niall, vad har hänt? frågade hon, hon hade också tårar i ögonen, men vem skulle inte gråta om man såg sin mamma gräta? Jag fick ännu fler tårar när jag såg den första tåren rinna ner för hennes rosiga kind.

Jag tog fram mobilen och klickade upp Harry. Han svarade efter några signaler. Jag harklade mig för att inte låta söndergråten.
- hey Nialler, whats up? rågade han glatt. Ännu en tår rann ner.
- Hej mannen, kan du komma och hämta Linn? Det har hänt en sak med Isa, vi behöver prata och så. Kan inte ni göra något roligt, typ bada eller tivoli? frågade jag snabbt. Han svarade att han och killarna skulle komma snart och att dom skulle åka och bada.

Vi la på och jag kysste Isas panna innan jag försiktigt la henne ner i sängen , hon hade somnat av all gråt.
Jag bärde upp Linn och gick in till hennes rum.
- Byt om till tights och en klänning, gumman. Sa jag och torkade ögonen. Hon gjorde som jag sa, utan protester. Hon förstog nog att jag inte var någon att bråka med just nu. Jag tog hennes barbie väska och packade ner badkläder, shampoo, balsam , två handdukar, hennes badpuffar och ett hänglås. I det lilla facket la jag ner 10 pund, för säkerhetsskull.
linn kom tillbaka, fullt påklädd med jacka och skor. Jag gav henne hennes väska och bärde upp henne. harry smsade och sa att dom var nere så jag och Linn tog hissen ner. När vi kom ner var han där, lutad mot bilen och med sina solglasögon. Jag gav han Linn som han satte i bilen brevid louis. Dom började direkt snacka om allt och inget.

- Vad har hänt? frågade Harry försiktigt när han såg mina rödgråtna ögon. Jag tog ett djupt andetag innan jag berättade.
- Hon fick missfall. viskade jag tyst. Hans ögonbryn sköt i höjden, så han måste ha spärrat upp ögonen, och hans mun formades till ett stort 'O'. Han tog ett steg fram och kramade hårt om mig. han viskade att allt skulle bli bra. Jag kände mig trygg när han kramade mig. Harry hade alltid varit en av dom som kände mig bäst, han förstod mig mest. Vi släppte varandra och han sa hejdå innan han hoppade in i bilen och körde iväg.

ag gick upp till Isa och såg att brickan var kvar, orörd. Hon hade alltså inte ätit något idag?Jag tog brickan och gick ut till köket och kokade snabbt soppa.
Jag hällde upp soppan i två skålar och tog två skedar innan jag gick in till Isa. Hon hade vaknat och satt sig upp i sängen.
- vart är Linn ? frågade hon trött. Jag gav henne ena skålen, som hon tog emot med kurrande mage.
- Harry och killarna gick med henne till badet. Förklarade jag och satte mig brevid henne innan jag tog upp en sked soppa. Jag blåste på skeden innan jag sörplade i mig soppan.

- Så vad hände? frågade jag tyst efter flera minuters tystnad.hon stannade upp i sitt surplande och la ner skålen i knäna. Hon slöt ögonen och tog några djupa andetag innan hon såg på mig , men tårar i ögonen.
- Kommer du ihår i Sverige? När vi beställde alkohol fri champange? frågade hon försiktigt. Jag nickade och kom mycket väl ihåg - vi hade varit ute och firat att Isa vart gravid , vi två. Vi hade beställt alkoholfridricka och fått vanlig champange. Olyckligt vis hade Isa redan druckit en rejäl klunk innan jag ens smuttat på drickan. Eftersom Isa inte drack alkohol i anliga fall , kände hon ingen skillnad. Jag hade fått ett utbrott på den nervösa servitrisen och gått ut.  Jag hade också velat stämma resturangen men Isa fick mig att glömma det.
- Tydligen förstörde alkoholen barnets utveckling och, ja. sa hon och torkade sig under ögonen.
- Älskade älskling då. sa jag och kramade om henne. Det kommer att bli okey. Viskade jag och kramade om henne hårdare. Hur kunde jag säga så? Det var klart och tydligt att inget skulle bli okej igen. Mitt barn, mitt eget kött och blod, skulle aldrig se världen. 4 månader. Om 4 månader skulle jag fått se in i ögonen som säkert skulle se ut som Isas..

*

Isa sov, Linn sov, jag satt vid köksbordet  med ansiktet i händerna medans verkligheten kom ifatt mig. Jag skulle inte se detta barn, men Isa kanske ville försöka igen om nått år eller så? Jag skulle göra vad som helst för att Isa ska bli lycklig igen, vad som än krävdes!

Jag tog min gitarr och satte på kameran. Nu skulle jag bara sjunga från hjärtat, om det blev bra kan jag ju se på videon och skriva ner texten? Jag satte mig tillrätta innan jag drog några accord och började sjunga.

You're just a small bump unborn, in four months you're brought to life,
You might be left with my hair, but you'll have your mother's eyes,
I'll hold your body in my hands, be as gentle as I can, but for now your scan on my unmade plans,
A small bump in four months, you're brought to life

I'll whisper quietly, I'll give you nothing but truth,
If you're not inside me, I'll put my future in you

You are my one and only.
You can wrap your fingers round my thumb and hold me tight.
Oh, you are my one and only.
You can wrap your fingers round my thumb and hold me tight.
And you'll be alright.

You're just a small bump unknown, you'll grow into your skin.
With a smile like hers and a dimple beneath your chin.
Finger nails the size of a half grain of rice,
And eyelids closed to be soon opened wide
A small bump, in four months you'll open your eyes.

And I'll hold you tightly, I'll tell you nothing but truth,
If you're not inside me, I'll put my future in you

You are my one and only.
You can wrap your fingers round my thumb and hold me tight.
Oh, you are my one and only.
You can wrap your fingers round my thumb and hold me tight.
And you'll be alright.

You can lie with me,
With your tiny feet
When you're half asleep,
I'll leave you be.
Right in front of me
For a couple weeks
So I can keep you safe.

'Cause you are my one and only.
You can wrap your fingers round my thumb and hold me tight.
You are my one and only.
You can wrap your fingers round my thumb and hold me tight.
And you'll be alright.

You were just a small bump unborn just four months then torn from life.
Maybe you were needed up there but we're still unaware as why.

Jag stängde av kameran och hörde applåder. Jag såg upp och såg isa. Hon var lutad mot dörrkarmen och klappade händerna.
- Det var vackert, älskling. sa hon krassligt och satte sig gränsle i mitt knä. Jag la ner gitarren och placerade mina händer på hennes svank. Hon tog mitt ansikte och såg in i mina ögon.
- Vi ska ta oss egenom detta, tillsammans! sa hon allvarligt. Jag nickade och kramade om henne.
- Glöm, snälla glöm aldrig, att jag älskar dig! mummlade jag mot hennes hals.
- Om du lovar att aldrig sluta älska mig. Viskade hon och kysste mig flera gången i håret. Jag såg upp på henne och log.
- Deal.

---

 All creds for the lyrics goes to Ed Sheeran - Small bump ♥

kommentera!